Vädret Undersvik

Local History Society of Undersvik, Sweden

 
Ansvarig utgivare
och redaktör:
Katarina Wådell (tv)
Webbdesign:
Kerstin Ekelund (th)

Copyright © text och bild
Undersviks hembygdsförening
Svart/vita bilder:
Fotograf okänd

Sidan uppdaterad:
2015-04-20

Om Cookies>

 

Historia

Byar och gårdar

Tomterna, Medsand och Dalsjö

På östra sidan Ljusnan ligger byarna Tomterna och Medsand. Namnet Tomterna kommer troligen av att de flesta gårdarna styckades av från roteböndernas fastigheter på andra sidan Orsjön som bostäder till de indelta soldaterna.


Sevallius i Dalsjön.

Vid Dalån byggdes vattendriven såg redan 1747. 1860 startade Dalsjö sågverk vid Lilla Dalsjön utflöde, men det lades ner 1899.


Orgårds, Tomterna, på 1950-talet.

De två största gårdarna i Tomterna är Larsoschens (idag Orgårds) med anor från 1550-talet och Lasses. I Tomterna finns också ett tiotal torpställen - Springs, Hälls, Vårds, Norlings och Hagel samt Möckels, Landgrens, Emils och Norbergs. Nio av elva gårdar i Tomterna har fastboende familjer idag. Två är fritidshus.

Till Tomterna drogs väg mellan Nor och Iste 1933. Före den tiden var det sjövägen som gällde, då man skulle till kyrka och skola.1916 beviljades pengar till en roddare för barnen i Tomterna som gick i skola i Kyrkbyn. 1899 fick Tomterna en treårig folkskola, som inhyrdes i olika gårdar. Hit kom också barnen i Medsand. Man började bygga eget skolhus 1933. Skolan i Tomterna lades ner 1944.

Medsands största och äldsta gård är Medsandsgården, vars huvudbyggnad brann 1934. Ytterligare gårdar är Backens, Hjältes, Sandins, Orsands och Lindblom (brann 1954). I Medsand finns två fastboende idag. Övriga gårdar används som fritidshus.

Byarna runt Undersviks kyrka


Vy över Offerberg i början av 1920-talet.

På den bördiga undersviksslätten ligger byarna Djupa, Kyrkbyn, Lövvik och Offerberg. Den äldsta gården är Ol-Mats i Lövvik, som varit i samma släkts ägo sedan 1532. O-Nils i Djupa har tillhört samma släkt sedan 1610. Gamla släktgårdar är också Jan-Ols i Kyrkbyn och Hans-Ers i Offerberg. Per Mårts-gården i Lövvik kom till på 1850-talet liksom många av de stor byggnader, som vi idag kallar hälsingegårdar. Per Mats-gården fungerade under lång tid som gästgiveri.


Järnvägshållplatsen i Djupa 1937

1910 stod en småskola färdigbygd i Offerberg. Ett skolhus med två lärosalar byggdes 1916 i Kyrkbyn. Skolan eldhärjades. Ny skola uppfördes på ny tomt 1921. Skolan i Kyrkbyn lades ned 2002.


Fotot visar Undersviks kyrka färdigbyggd 1789 med klockstapel från 1759. Den lilla godiskiosken vid landsvägen fanns i början av 1960-talet och drevs av Elis och Ester Persson. Tablettasken kostade 25 öre.

Undersviks kyrka i Kyrkbyn hör också till de gamla byggnaderna. Den äldsta kyrkan från slutet av 1200-talet är riven och den nuvarande stod färdig 1789. Den vackra klockstapeln kom till redan 1759. Den nuvarande prästgården vid kyrkan byggdes 1868 samtidigt som Undersvik fick bilda eget pastorat. Stiftsgården - idag tillhörande Uppsala ärkestift - har ett förflutet som lanthandel och byggdes ursprungligen 1855-1856. Stiftsgården marknadsför sig som en konferensanläggning med hög standard och en medveten miljösyn.


Många gårdar i socknen har brunnit under årens lopp. Den stora gården Jon Jehans brann ner till grunden i september 1959. Elden började vid 22-tiden på kvällen och en och en halv timmer senare var allt jämnat med marken. Gården byggdes inte upp igen.

Simeå

Upp efter Simeån finns byarna Simeå, Backarna och Söderomåsen. Simeå kom att utvecklas till socknens industriort på slutet av 1800-talet och början av 1900-talet vid sidan av de små jordbruken i dalen. Simeå blev också centralort för befolkningen västerut i socknen med handelsbod och skola, såg och kvarn, stationshus och så småningom bensinmack. Här fanns också smedja, skomakeri och kafé.


Kvarnen i Simeå, kvarndammen och i fonden Hedins affär vid den vackra stenbron 1930. Foto: J Cardell.

Simesågen byggdes första gången 1879 men brann redan 1881. Den byggdes omedelbart upp igen och byggdes senare också ut. 1928 brann sågen dock än en gång, då valde man att lägga ner verksamheten.


Vykort från Simeå 1930. I fonden ses Hedins första lanthandel i Simeå.  På 1950-talet flyttade man till modernare lokaler i byn. Foto: J Cardell.

Redan 1893 började man bygga en mindre folkskola i Simeå. 1908 hade man också byggt en småskola. Men den skolan som en gång var Undersviks kommunens stolthet med vackra ljusa klassrum och modern gymnastiksal upphörde 1966.

Svedåsen och Fluren

Längst i väster kommer finnbyn Svedåsen och skogsbyn Fluren. Till Svedåsen kom svedjefinnar under 1600-talet första hälft. I 300 år bodde och verkade flera familjer här. När Flurns Ångsåg lagts ned blev Svedåsen ödeby.


Gården Sveås-Antes på såldes 1902 och familjen flyttade till Undersvik. Därefter revs gården.

Från mitten av 1600-talet fanns gästgiveri på Fluren men ingen fastboende. Gästgiveriet sköttes på distans ömsom av Svedåsens eller Hästbergs bönder. Först 1749 flyttade bonden Anders Pålsson med familj från Svedåsen till Fluren för att ta hand om gästgiveriet. Här bröt han mark till åkerbruk och byggde bostadshus.


Skogsbyn Fluren som den såg ut 1926.

Skogen och så småningom Flurns Ångsåg gav arbete åt många på skogen. I 1880 års församlingsbok var hela 80 personer registrerade som boende på Fluren. Handlaren Olle Hedin i Simeå öppnade först en filial i ett uthus på Fluren 1921. Sedan byggde han en handelsbod. Skola ordnades bland annat i Storhuset på Fluren. 1936 lades skolan ner. 1945 stängde sågen, därefter affären och snart var trakten avfolkad. Idag finns åter en fastboende familj på Fluren.

Bilväg mellan Byvallen och Fluren byggdes 1926 till 1927.

 

 

  Mer att läsa...

  • Natur och försörjning
  • Befolkningsutveckling
  • Föreningar

Natur och försörjning

Undersvik socken ligger vidunderligt vackert vid Ljusnans dalgång. Här finns en stor kuperad skogsbygd på ömse sidor om älven upp mot socknens västra utpost Fluren och Svedåsen och den östra med byarna Dalsjön, Tomterna och Medsand. Den uppodlade marken breder främst ut sig nära Ljusnan och längs Simeåns nedre del.

Möjligen är denna trakt en av de tidigast bebodda i Hälsingland. Man har hittat två stenyxor i Djupa by som har daterats till 2500-2000 år f Kr.

Av tradition har tidigare undersviksbor försörjt sig av åker- och skogsbruk, boskapsskötsel, linplantering och innevävnad. 1790 bodde i Undersviks socken 36 bönder, två skattlagda torpare, 8 torpare som bodde på böndernas ägor och 5 hantverkare. Här fanns också 14 rotesoldater. Den allmänna uppfattningen vid den här tiden var att åkern sköttes väl. Den såddes med korn och blandsäd. Betesmarken ansågs däremot både torr och otillräcklig. Klädedräkten var allvarsam i svart och grått. Invånarna i Undersvik betecknades som snälla och flitiga.

Någon malm utom myrmalm, som kunde bidra till en bättre ekonomi, har inte funnits. Skogen som länge ansågs vara av ringa värde, kom däremot att ge både arbete och affärsmöjligheter i slutet av 1800-talet och framåt. Männen fick arbete med körning, huggning, sågning, flottning och kolning. Linframställningen kom på kvinnornas lott. Lin och vävnader av lin gällde en gång i tiden som betalningsmedel . I Hälsingelagen från 1314 förekommer ofta, att böter och viten utmättes i alnar väv i stället för daler och ören.

Undersvik var relativt sett en fattig socken på 1700-talet. Böndernas jordar avkastade inte tillräckligt, när befolkningen växte. I de närbelägna socknarna var bönderna mer välbeställda. Det gällde såväl Järvsö i norr som Arbrå i söder.

På 1800-talet började lanthandelsbodar att dyka upp. I Undersvik socken har funnits elva affärer och två bankkontor för Jordbrukskassan. Den sista livsmedelsbutiken, som låg i Djup, lades ner i slutet av 1970-talet.


Den sista lanthandeln i Undersviks socken låg i Djupa och lades ned i slutet av 1970-talet. Fastigheten byggdes på 1800-talet men byggdes till 1933. Fastigheten såldes 1920 av Per Gabrielsson. Ägare blev handelsidkare Alfhilda Theresin Berglund och hon drev speceri- och diverseaffär. Huset bestod av en lägenhet på fem rum och kök, affärslokal och lager.

Redan 1917-18 fick byarna i centrala Undersvik el från kraftverket i Simeå. 1925 fick Fluren först elström från en likströmsgenerator i kvarnen vid Andån. 1952 nådde Edeforsens Kraft med sitt elnät till Fluren. Tomterna fick el på 1950-talet. Medsand elektrifierades från Arbråhållet först 1961.


Gamla kraftstationen, Söderomåsen.

Undersviks socken består av ca 9000 ha skogsmark. Av 36 heltidsbönder i slutet av sjuttonhundratalet återstår idag - två hundra år senare - en mjölkbonde och tre köttbönder på heltid.

Undersviks socken med skog, slätt, älv och sjöar är minst lika vacker i nutidsmänniskans ögon som för forna tiders betraktare. Jordbruken har blivit färre och men också större. Fiske och jakt är då som nu uppskattade aktiviteter och bidrar till den viktiga sociala gemenskapen i området.

Befolkningsutveckling

1790-1791 gick det ut en begäran från landshövningen i Gävleborg Fredric Adolph Ulric Cronstedt till prästerna i Hälsinglands socknar att svara på en frågelista. 39 frågor vill Cronstedt ha svar på – allt från hur socknens namn kommit till, hur fattigvården sköttes, allmogens levnadssätt till väderleken. Vid den här tiden bodde 416 personer varav 198 män och 218 kvinnor i Undersviks socken. Det är ungefär lika många som bor i detta geografiska område idag. Med skillnaden att männen idag är i majoritet.

1846 hade socknen 737 invånare och vid 1900 års folkräkning hade befolkningen vuxit till 1254 personer varav 633 män och 621 kvinnor. Industrialismen hade nått Undersviks socken. Arbetsmöjligheterna ökade. Transporterna underlättades av norra stambanan, som drogs genom socknen 1879. Nya vägar byggdes och gamla förbättrades. Simeå blev stationssamhälle. Industrier såsom sågverk, tegelslageri, snickerifabrik, tjärfabrik och åkeri med bilverkstad växte fram. Som mest bodde i socknen ca 1 400 personer. Men så kom rationaliseringen inom skogsnäringen, träindustrin och jordbruket på 1950-1960-talen. Jobben försvann och många flyttade till större orter för bättre utkomst och utbildning.

Under en 50-årsperiod utvandrade nära tvåhundra människor från socknen till Amerika.

Boendet i kommunen har förändrats. I fastighetsregistret finns idag drygt 120 fastigheter registrerade som fritidshus. Man kan anta att socknens befolkning växer med bortåt 200-300 personer under sommaren.

Innevånarantalet i socknen har varit förhållandevis konstant under de senaste 35 åren.

Föreningar

1886 Bildades missionsförsamlingen i Undersvik. 1948 övergick den till missionsförsamlingen i Arbrå.

1893 Uppfördes missionshuset även kallat bönhuset i Djupa.

1890 Bildades Lokaltemplet Simeå-Banéret, som hyrde Bönhuslokalen. Senare byggdes en egen NTO-lokal i Simeå. Idag heter byggnaden Orsjöborg.


Lokaltemplet Simeå-Banéret byggde egen lokal i Simeå. Idag kallas byggnaden Orsjöborg.

1904 Bildades logen Undersviks Framtid av IOGT.

1906 Byggdes en Godtemplarlokal i Kyrkbyn. 1945 såldes fastigheten till Undersviks kommun, som ändrade namnet till Medborgarhuset. Undersviks byalag äger numera fastigheten. Namnet är Hagaborg.

1914 Bildades NTO logen Simeå Borg.

1934 Bildades Undersviks Rödakorskrets.

1938 Startade Hembygdsföreningen. Första tiden bedrevs verksamheten i Lasses-gården i Backarna och senare i Ol-Mats gården i Lövvik

1942 Startade folkskolläraren i Simeå Olof Ward en Frisksportsklubb.

Nykterhetsrörelserna framväxt satte sin prägel på hela Sveriges föreningsliv i slutet av 1800-talet. Sverige var ett av de länder i Europa med den högsta alkoholkonsumtionen. 1829 förbrukade man i vårt land 46 liter brännvin per person och år. Ofta fick man brännvin som betalning.

1864 påtalades i Undersviks socken att missbruket av rusdrycker var ett stort problem. Det fanns lönnkrogar och invånarna hade en benägenhet att besöka dessa på ”slankdagar”. 1890 etablerades den första nykterhetsföreningen i socknen med förhoppningen att stävja drickandet.

Föreningarna blev också en plats för fortbildning, samkväm och nöjen.