Vädret Undersvik

Local History Society of Undersvik, Sweden

 
Ansvarig utgivare
och redaktör:
Katarina Wådell (tv)
Webbdesign:
Kerstin Ekelund (th)

Copyright © text och bild
Undersviks hembygdsförening
Svart/vita bilder:
Fotograf okänd

Sidan uppdaterad:
2015-04-20

Om Cookies>

 

Skog och jakt

Skogen


Dala-Kalle vid Simsjömyren.

Under andra hälften av 1800-talet utvecklades den norrländska sågverksindustrin explosionsartat. I industrialiseringens spår följde en livlig byggverksamhet. Stor efterfrågan på trävaror rådde i främst England. En förutsättning för trävaruaffärerna var att timret snabbt och effektivt kunde forslas fram från skogarna. Ett vittförgrenat nät av flottleder byggdes ut och minsta bäck utnyttjades för att transportera timmer och massaved till de stora sågverken och massafabrikerna. Flottning i Ljusnan var tillåten redan 1753. Det gällde flottning av trävaror från gränsen mot Härjedalen ned till Lottefors sågverk i Bollnäs socken. Men forsar och stillastående vatten i Ljusnans nedre del försvårade flottningen ut mot kusten, där stora sågverk kom att byggas. Dessutom uttryckte ortbefolkningen farhågor för att kvarnar och linberedningsverk skulle skadas. Även laxfisket ansågs vara hotat.

1967 upphörde flottningen helt.

Sågverksetablering i Hälsingland fick inte samma fart som i andra norrlandskommuner. Det ansågs att skogarna i första hand skulle förse järnbruken med billigt träkol. Under laga skiftet rådde dessutom avverkningsförbud i vissa trakter. Men i Undersviks socken drevs ändå tre för trakten större sågar – Dalsjö sågverk 1860-1899, Simesågen 1879-1928 och Flurns ångsåg 1920-1945 – alla med skiftande framgång.


Kolning på Fluren 1945.

En stor del av den manliga befolkningen i Undersviks socken arbetade med skogen mot slutet av 1800-talet. Man högg och körde timmer med häst på vintern, flottade på våren och kolade på sommaren. Man bodde i kojor i skogen. Så småningom rationaliserades arbetet med att transportera. Järnvägen kom till Simeå 1879. Skogsvägnätet byggdes ut och timmertransporterna kunde gå med bil. I Simeå var flera åkare verksamma. Bröderna Ivar och Olle Jonsson drev var sitt åkeri. Elis Olsson hade egen lastbil.


Här lastas en timmerbil någonstans på skogen. Det är en Volvo lastbil, som var registrerad på Bergvik och Ala Nya AB 1932-34.

Många var de i socknen som bidrog till att bygga det svenska välståndet genom arbetet i skogen.

 

 

Den unika björnjakten 2011

Mer om Erik Ljungs björnjakt>
Mer om Thomas Bergqvist ofrivilliga björnjakt>

Jakten

Undersviks jaktvårdsområde har ett fint sammanhängande område, som omfattar hela socknen.


Älgjaktstraditionen lever vidare.

Så länge det har bott människor i Undersviks socken har man ägnat sig åt jakt. Köttet gav förr ett viktigt tillskott till hushållet. Fågel och skinn var handelsvaror. Av storvilt jagades älg.


Fyra björnar - varav tre fjolårsungar - vandrar omkring i Undersvik. Här är de i Djupa den 22 maj 2010. De har också synts vid Torsborg.

Älgen blev i stort sett utrotad under 1800-talets första del. Björn fanns det också gott om på den tiden. Den sista björnen sköts av kung Oskar II 1879 på Björnmyra. Även varg fanns riktligt i undersviksskogarna före 1850-talet. Men ett par årtionden senare var även den utrotad. På 1970 och 80-talet fanns det åter rikligt med älg. Nu har även björn och varg kommit tillbaka och det medför att älgarna får stryka på foten igen.

Under 2010 och 2011 skrivs jaktens historia i Undersviks socken av en grupp erfarna och intresserade jägare.


Här arbetar erfarna jägare under ledning av Olle Bergkvist med Undersviks sockens jakthistoria. Bland annat går man igenom 20 år gamla kassettband, där jägare bland annat berättar om sina jaktupplevelser.
Stående: Ivar Norberg, Bengt Göran Orgård. Sittande: Olle Bergqvist, Erik Ljung, Ivar Blomberg.


Jaktcirkeln avslutades med kolbullar och föreläsning den 18 maj 2010 vid Olle Bergqvists stuga. Karl Ewert Helsén föreläste om vargar.